Kattan

Kattans
2002-01-10 21:58:48 (UTC)

Den 10:e besökte jag 30-talet några timmar

Visste du förresten Dagboken min, vad siffran 10 eller med
romersk räkning X, står för? Jo, det har med världsalltet
att göra, denna gigantiska ocean av rörelse, logisk
förvandling och skapande. Men det tar jag en annan gång,
för det tar sin lilla tid.

Låt mig börja med att berätta för dig om hackspetten
istället. Ett par morgnar nu har vi väckts vid soluppgången
(när den behagat visa sig) av en mindre hackspett som
trummat flitigt på en telefonstolpe. Den provar sig fram
vartefter ljuset erövrar dagen, och hittar olika resonanser
i trävirket. Från det murkna partits lite förstämda
trumvirvel och det hårda knattrandet på en avsågad kvist
till höjdpunkten både bokstavligen och aukustiskt,
plåthuven högst upp som ger en metallisk klang som ekar
över nejden.

Jag tror inte att det är tillfälligt att just den här
spetten håller på här, han vet nog precis vad han gör när
han sänder sina telegramvirvlar till sina artfränder runt
om. Sedan sitter han uppburrad till ett litet runt
fjäderklot i den frostiga morgonen och ser sig
omkring. "Ja, brukar jag säga, jag är vaken nu, du har
lyckats igen! Vem behöver väckarklocka med dig så nära?" Då
ser han nöjd ut och årshjulet rullar uppåt igen.

"Syskonen i Smedjan", tillbringade jag några timmar hos
idag. De fick prata allesammans men jag koncentrerade mig
mest på Syster, valde att styra så att det mesta av hennes
liv läggs i dager. Men vartefter timmarna gick så förstod
jag att det bara är en bråkdel de hinner berätta var gång.

Hon bor inte i samma hus som bröderna och har aldrig gjort
det även om hon styr dem med järnhand. Hon bor i en s.k
arbetarbostad en bit ifrån, för att markera att hon anser
sig lite bättre än dem. Det här sker helt omedvetet. Hon
arbetade inomhus, och de utomhus. Hon kom i närmre kontakt
med "herrskapsfolket", alltså är hon lite förmer och
poängterar det gärna. Ett slags omvänt klasstänkande som
förundrar mig.

Syster bor i en miljö som kan likställas med tidigt 30-tal,
förstod när jag gjorde jämförelser. Vedspisen är kvar i
original, utslagsvasken i sin stenskiva, diskbänken är av
marmor. Skafferiet tillräckligt stort för att gå in i och
vedlåren har sin givna plats i hallen. -92 fick Syster
varmvatten, men bara på toaletten, som för övrigt
installerades -90.

Det går ett rör från grannens varmvattenberedare som sitter
i dennes toalett, genom väggen in till Syster. Det leder
vattnet till kranen i hennes handfat, men samtidigt leder
hålet även in ljuden från grannens toabestyr, för det är
ingen som tänkt på att täppa till det. Det är ca en dm i
diameter och när jag frågade om det svarade Syster: "Nej,
de få va, är de inge å lyssna te på dagens Eko, då går ja
in hit å sätter mig en stunn å lyssnar va di prater
om." "Ja men, svarade jag, så kan ni väl inte ha det, då
får ni ju inte något privatliv?" "Äsch, svarade hon, di har
väl inge å dölja heller!" Jag lade ner det snabbt!

Under alla år har hon arbetat på samma gård, gjort den
familjens angelägenheter till sina egna. Det mesta av det
hon talar om kretsar kring dem. Stundtals tycks det mig som
om hon även lever deras liv när hon berättar, kanske blev
det så förr när man levde så intimt och arb.tiderna nära
nog aldrig tog slut. Hon är märkt av väldigt hårt arbete
och blir trött ganska snabbt, så vi tar det lite varligt.

Jag tror att du också kanske tröttnar Dagboken min, om jag
tar för mycket av deras leverne var gång, så det räcker nog
för idag. Jag skall ta en promenad med de yngsta i vintern
som nu tycks kommit av sig. Snön har börjat sjunka ihop som
en misslyckad sufflé och kylan tycks ha lämnat oss för
stunden. Januarinattens kvällshimmel ser lite vemodigt tung
ut, kanske känner den sig lite vilsen utan den kyla som
skall vara så här års. Ja, så är det nog.




Ad: