Annica

Annicas aventyr i USA
2001-10-21 23:54:11 (UTC)

Internationellt sa det racker.

I helgen har jag varit pa en konferens for internationella
studenter som pluggar i North Carolina. Vi var cirka 45
minuter fran Mars Hill uppe i Black Mountain.
Konferensstallet vi var pa kallades Ridgecrest och lag
inbaddat i otroligt vacker natur. Vi var drygt 130
studenter dar fran varldens alla horn. Den storsta gruppen
av folk var fran Kina, de var 21 stycken. Tyvarr var det
inga skandinavier dar forutom jag och Tiina. Jag hade
hoppats pa ett par norrman, svenskar eller danskar. Norrman
fick jag dock se i onsdags nar vart soccerlag spelade
match. Motstandarna hade namligen tre norrman i laget och
jag skrek ett par norska fraser fran laktarn. Eftersom folk
har inte fattar norska eller svenska sa forstod mina
skolkamrater inte att jag ropade "hejande" fraser och det
var val tur det for annars hade de val kastat ut mig fran
arenan. Det var forresten en otroligt rolig match att se.
Vart lag vann fem minuter in i andra forlangningskvarten.
Spannande varre.

Tillbaka till helgens bravader.

Vi kom dit fredag kvall och akte "hoskrinda" till en brasa
dar vi grillade marshmallows, lade choklad pa och tog tva
kex runt dem. Tydligen otroligt populart har, men ingenting
for mig. Senare pa kvallen nar vi borjade bli ganska frusna
sa akte vi tillbaka till dar vi bodde och umgicks.

Lordagen startade med att vi fick ga upp pa scenen och
introducera oss sjalva. Sen sag vi en entimmes film dar man
intervjuat studenter fran olika lander som nu studerar i
USA. Det var en "kul" film som man delvis kunde identifiera
sig med. Efter filmen hade vi gruppdiskussioner. Vi blev
indelade efter hur lange vi varit har i USA. Sa jag hamnade
med dem som varit i USA mindre an sex manader. Amnet for
sjalva konferensen var "culture shock" sa vi berattade om
vara erfarenheter har, om hur vi har detm hur det var i
borjan etc etc.
Jag har nu insett (det hade jag val i och for sig kanske
redan insett) att jag har haft det otroligt enkelt. De
flesta berattade om (aven pa filmen) hur svart det var att
traffa vanner, ingen pratar med en, inte ringer, stark
hemlangtan etc. Jag kanner inte igen mig i nagot av det
dar. Jag kan dock verkligen kanna igen mig i hur man
upplever amerikaner, hur de ar och aggerar. Till och med de
amerikaner som var med pa konferensen holl med faktiskt. De
hade dock studerat utomlands sjalva och pa sa satt fatt
lite perspektiv pa sitt hemland.

Nar gruppdiskussionerna var slut sa var det fria
aktiviteter pa eftermiddagen. Jag, Joel och Tiina akte med
en grupp till Blue Ridge Parkway och Mount Mitchel som ar
ostra USAs hogsta berg. Jag kan inte pa nagot satt beskriva
hur vacker det var. Det var sa vackert att det nastan
gjorde ont. Jag har tagit en massa kort, men haft lite
problem med min kamera sa jag hoppas verkligen att det
blivit nagra bilder.

Pa kvallen var det sen dags for bankett med musikanter fran
trakten. Det var jatte trevlig och musiken var perfekt. Jag
kunde till och med refrangen till en av sangerna de
spelade. Forst forstod jag inte varfor, men sen kom jag pa
att det var den enda laten jag tyckte om av latarna som
mamma och pappa dansade square dance till for hundra ar
sedan. Nar jag kom pa det blev jag full i skratt. Jag hade
ingen aning om att jag kom ihag den laten. En
av "infodingarna" blev otroligt forvanad nar han sag att
jag sjong med.
Jag ska aven erkanna att det rykte ordentligt i benen nar
de spelade. Dels for att musiken var sa "glad" och dels for
att det var perfekt cloggingmusik. Det var nastan sa att
jag gick upp och cloggade lite. Jag har ju lart mig en hel
serie nu. Vi hade bland annat Midtermexam i clogging for en
vecka sedan, dvs uppdansning for domare som satte betyg pa
en hur bra man dansade.

Efter banketten sa var det "culture hour". Man fick anmala
sig om man ville gora nagot som representerade sitt eget
land. Detta var otroligt roligt. En koreansk kille sjong en
sang som var det varsta jag hort, folk holl till och med
for oronen medans andra skrattade sa att de grat. Jag
gjorde val ett mellanting. Fyra tjejer fran Afrika dansade
och sjong kladda i sina folkdrakter. Kineserna sjong. Tiina
laste en finsk dikt. Libaneserna dansande. Killen fran
Kongo spelade trumma och sjong. Detta var ett axsplock. Sa
vad gjorde jag da. Jag hade inte tankt att gora nagot, men
blev overtalad att gora nagot. Libaneserna sa att de inte
dansade om inte jag gjorde nagot sa. Vad skulle jag gora?
Jag hade ingenting med mig, ingenting att visa eller lasa.
Kan du gissa?

Jag gick upp pa scenen berattade att vi i Sverige vid vissa
hogtider ater en viss typ av mat och att nar vi ater den
typen av mat sa tar vi en snapps, men for att fa drick
snapsen sa maste man sjunga. Jag ska dorfor sjunga en av
dessa sanger. Helan gar sjung hopp fadderallan rallan
lej.....
Jag korde den i spidat tempo och det blev otroligt
uppskattat. Till saken hor att vi var pa ett religiost
konferenscentrum med allt vad det innebar....

Nar vi var klara med "culture hour" sa var det dans. Man
fick ta med sina egna cds, vilket innebar att det blev dans
till afrikansk musik, Edid Piaff, Marenge, Salsa,
libanesisk musik...... Jatte kul.

Idag pa formiddagen var det gruppdiskussioner igen. Jag
anslot till gruppen som skulle prata om "september the
11:th". Vi fick dar mojlighet att ventilera vara asikter
och kanslor. Jag tankte att jag inte skulle saga nagot, men
lyckades inte hall tyst till slut. Jag sa bland annat hur
skrammande jag tycker att det ar att de flesta amerikanarna
inte har en aning om vad USA har gjort emot andra lander
och att de inte kan forsta hur folk kan hata USA "Vi ar ju
number 1 in the world, the most powerful country". Nar
diskussionen var over kom en av de libanesiska killarna
fram till mig och sa "Swede I'm proud over you". Dina
asikter var toppen. Han berattade att FN haft en stor
styrka i Libanon och att de flesta av dem var fran Sverige.
Att han pratade mycket med dem och att de alla var sa
sunda. Att Sverige aldrig kommer drabbas av en
terroristattack beroende pa var politik. "Tack for dina
asikter!". Jag blev otroligt smickrad av det.

Efter diskussionerna var det dags att ta foto pa alla samt
byta e-mailadresser och sen starta hemfarden.

Min helg var underbar och jag ar sa glad att jag akte pa
konferensen. Det var vart var enda cent.


Ad:0
yX Media - Monetize your website traffic with us