Kattan

Kattans
2003-03-03 21:48:07 (UTC)

Det är mars månad

Och i tidiga morgonstunden kom jag på mig med att vara
riktigt förtjust i inledningen på den här månaden. Menar,
förra året var det en ambivalent inledning av den
vädermässigt sett, nu liknar den mer en antiklimax av
vintern. Förresten, om den sa i dag på eftermiddagen ett av
de äldre syskon jag skrev om förra året, att "när vintern
är så här, ja alltså vinter som den ska vara, med längre
kyla och snön ligger kvar, då kommer våren bara smygande
och övertar stafettpinnen från den utan att vi riktigt vet
hur det går till. Såna här år ska man vara uppmärksam,
annars missar man de första vårdagarna". Åtminstone tror
jag att det var det han sa, men ett och annat ord kan jag
förstås ha missförstått, för han hade så mycket snus i
munnen att jag fick tolka vartefter han pratade.
Fascinerande man det där, snus både under över- och
underläpp. Helgarderat, men mot vad?

Helgen tillbringade vi hos goda vänner ett antal mil bort.
Ett tidigare löfte som nu infriades. Jag var trött men
ångrar det inte, för frånsett trevlig gemenskap så hade det
fötts en kull valpar i huset. En månad gamla och ljuvliga.
Frestande var det att beställa en, men besinnade mig, jag
har tillräckligt många djur som det är. Och även valpar
blir äldre och kräver mer. De vänner vi besökte har under
fler år arbetat för "Läkare utan gränser", och hade så
mycket intressant att berätta att lördagen övergick till
söndag innan jag insåg att det gått flera timmar utan att
jag tänkt på det som gjort ont så länge. Jag är på väg igen
Dagboken min. Tidig söndag morgon var jag uppe och gullade
med hundvalparna, lagrade upp lite av den härliga valptiden
så att jag kan plocka av det från minnet närhelst jag har
lust lite tristare dagar.

Med orken är det fortfarande si och så. Hade bestämt mig
för att försöka vila överblivna stunder, men det tycks inte
bli så många. Eller också är det kanske jag själv som
tycker att det mesta är så roligt. På det "Onämnbara
Stället" var man nöjd med mig idag. "Jag såg utvilad och
avslappnad ut", tyckte min läkare och jag hade inte hjärta
att plocka honom ur den villfarelsen. För ett faktum är att
jag var mer trött än vanligt i morse när jag for in.
Nattsömnen var nära nog obefintlig. Dels kom vi hem senare
än tänkt, och dels fick gammelkatten frispel vid 01-tiden i
natt och gick och pep, nej skrek, rejält i omgångar fram
till 05. Första gången han väckte mig kollade jag så det
inte berodde på något fysiskt. Andra gången kunde jag allt
hålla mig för skratt. Tredje gången höll jag en ilsken
monolog för honom om att han faktiskt är kastrerad sen 12
år tillbaka, och att det inte är ett "kattimmer" som bryr
sig om honom. Och att det förresten inte finns några på
kilometers håll, så kunde han vara så vänlig och hålla kä..
tyst menar jag! Fjärde gången strax före 04.30 slängde jag
bara en toffel efter honom och utlovade repressalier i form
av utebliven mat om han inte knep igen omedelbart. När jag
kom ner till köket strax före 06, sov han gott den
oskyldiges sömn på en stol vid elementet. Totalt oberörd.

Så tycker du att jag svamlar ikväll, så finns det alltså
orsak kära Dagbok. Jag ska bara ta reda på några småsaker
härinne, sedan bums i säng. Får berätta mer om
eftermiddagen hos syskonen någon annan dag. Få kan som de
roa mig genom sina berättelser... fascinerat kan jag
skratta över en del de berättar - jag skrattar med inte
åt.... likväl som jag kan gråta över annat när jag sitter
där och lyssnar. Ibland du Dagboken min, så är det så
förunderligt att en del människoplantor klarar inte bara
att gro vidare, utan också växa upp till så vackra
människor oavsett vad de upplevt och blivit utsatta för.
Och som alltid blir jag förundrad över det förtroende de
visar mig genom att berätta så mycket ur det mest privata i
sina liv. Det är stor generositet de visar de här
människorna och jag är än mer förundrad över hur andra
kunnat undgå att se deras strålglans... så är det.




Ad: