Kattan

Kattans
2002-09-12 10:22:51 (UTC)

Pussel

Minns barndomens eviga pusslande med bitar, av trä, papp,
eller hård kartong. Somliga pussel gjorde jag själv, ibland
bara för att ha något att klura på. Som äldre blev det ett
evigt pusslande med tider för att få allt att gå ihop. Inte
särskilt stressfyllt, för det var så mycket som var roligt
att göra och ville hinnas med. Men så långsamt smög sig ett
mer påtvingande pusslande på, utan att jag egentligen har
tänkt så mycket på det Dagboken min, och även ett mer
svårlösligt. För det har kommit in andra element i det
dagliga pusslandet med tider hit och dit. Orken och
framförallt lusten har lagt sig i det hela och vill ha sitt
sagt. Stundtals utbryter monologer mellan dem, mest om det
nödvändiga i att ställa upp för andra och sedan efter
sökandet av den lustglimt som krävs för att genomföra det.

Ett par nätter har jag sovit borta igen, hos Gudsonen den
charmige. Iofs ett lustfyllt uppdrag, men där krävs allt
lite mer av orken eftersom den unge mannens energi är
aldrig sinande. Jag sysselsätter inte honom, han gör allt
han kan för att hålla mig i gång tills hans ögon sluts för
natten. Förresten vill jag det inte heller, jag menar
sysselsätta honom. Jag tycker det är skräp att våra barn i
mångt och mycket tycks ha glömt bort konsten att leka på
egen hand, eller sysselsätta sig överhuvudtaget. Däremot är
jag väldigt förtjust i att prata med honom. Mäta ordens
värde med hans friska unga ännu oförstörda ögon och
uppfattningar.

I går kväll for vi iväg till broderns restaurang och tog
faderskapet med oss, ja mitt alltså. Tänkte det kunde vara
trevligt att förena generationerna över en bit mat. Det
höll på att sluta i ett smärre kaos. Faderskapet höll
nämligen på att reta upp den unge mannen rejält genom att
ta för givet att han inte kunde beställa sin egen mat. Så
fast är han i gamla konventioner, när barn inte satt med
vid de vuxnas bord, fick särskild barnmat och skulle vara
tysta och låta maten tysta munnen. Det krävdes en stund av
diplomati att få faderskapet att inse att den unge mannen
var fullständigt kapabel att både beställa, äta och vara
tyst under tuggorna.

Har jag berättat att faderskapet kan vara ganska så
högljudd, särskilt när han vill driva igenom sina åsikter.
Dels pga av en hörselskada men också av "födsel och ohejdad
vana"! Undrar om det inte var därför jag blev ganska
lågmäld som person jag? Nåväl, brodern gjorde oss sällskap
och det hela redde ut sig och för säkerhets skulle blev det
efterrätt som både ung och gammal njöt av. Vapenvila
således. Och jag hann notera att inga andra barn fanns i
restaurangen. Saknar lite av den sydländska traditionen att
alla, unga som äldre sitter vid samma bord och äter, även
när de går ut. Jag menar likaväl som ungar häckar framför
Tv och datorer till sena kvällen, kan man väl lika gärna
äta tillsammans fast klockan är efter sex på kvällen.
Gyllene tillfällen är det både till fostran och gemenskap.
Inte behöver det bli dyrt heller om nu några skulle backa
för kostnaderna. Ett par påsar chips eller några
vinflaskor, det är allt och det skulle det väl kunna vara
värt.

Nåja, att tycka är ju inte särskilt dyrbart i alla fall,
men nu var det pusslandet jag talade om egentligen. När det
försvinner sådana här dagar i min agenda, som från början
är fulltecknad, måste jag alltså pyssla lite för att få det
att fungera så bra som möjligt för alla parter för att inga
skall bli lidande. Och då skall det också prioriteras. Men
hur gör man det mellan människor? Jag har aldrig kommit
underfund med det och lär knappast inte göra det heller.
Antar att det var därför jag försökte infria olika löften
och planerade möten genom att slå ihop dem alla på en
restaurang. Själv tyckte jag nog att det kunde vara
trevligt men hade glömt eller förträngt faderskapets
aversion gentemot småbarn vid bordet. Skräp samma, det lär
väl ändå dröja till nästa gång om det alls blir någon.
Kontentan av det pusslandet är att jag försökte alltså
placera in en felaktig bit för att få en helhet. Undrar
egentligen hur många gånger de senaste åren jag gjort samma
sak, försökt pussla hit och dit för att allt skall bli så
bra som möjligt för så många det är möjligt, och ändå tycks
det mig som om det alltid är någon bit som hamnar fel. Så
är det.




Ad: