Kattan

Kattans
2002-06-16 21:45:23 (UTC)

En smått tröstlös dag

En del dagar är det så, att det t o m är besvärande att
vakna och veta att det ligger en hel del framför dig och
väntar. Hur positivt man än försöker se tillvaron är det
ändå tämligen lätt att hålla sig för skratt. Det är tur att
den unge mannen på 1.50 över havet, Gudsonen den charmige,
ser till att de lediga dagarna inte får många sekunders
stilltje, för annars vete sjutton om jag inte valt att
krypa undan i helgen. Det är inte lätt du Dagboken min, att
släpa runt på ett bångstyrigt, modstulet humör i vanliga
fall, under en helg är det ett eldprov.

Illamåendet, det elaka, kom tillbaka igår eller snarare dök
upp igen, för antagligen har det bara bidat sin tid. Det
gjorde mig irriterad, och jag gjorde långt mer än jag tänkt
under gårdagen enbart för att försöka mota bort det, med
påföljd att jag var bra trött igår kväll. Sommarens
svängdörr, min liknelse om vår ytterdörr som slår i ett på
somrarna, snurrade som vanligt och på eftermiddagen och
kvällen var vi en hel del som satt inne i huset och pratade
eftersom regnskurarna avlöste varandra. Jag hade annars
tänkt mig en stund i bersån som nu är rikligt lövad, kanske
med en kartong av fullmogna söta jordgubbar och en god bok,
men säg den planering som håller.

Och idag motade jag Olle i grind genom att sysselsätta mig
lika mycket med utejobb som egentligen var planerat längre
fram, men som nog är bra att ta till när det gäller att
stävja sämre humör och hindra demoner från att tränga sig
in och förstöra välbehövlig nattsömn. Att jobba sig trött
är allt en hederlig gammal huskur det.

Efter det tog jag med den unge mannen upp på vinden, ett av
hans favoritställen, där så många års minnen ligger samlade
i kartonger och gamla koffertar. Sedan huset byggdes för
flera hundra år sedan har minnena fått bo här, sova ostört
tills sådana som jag börjar plocka fram dem i ljuset.
Gudsonen hittar alltid leksaker från andra tidsepoker som
han behandlar med varsam hand. Och själv fann jag något som
fick mig att skämmas över att jag faktiskt ömkat mig själv
en smula idag. Det var i den största kofferten de låg,
skrifterna från en sockenstämma från den 24 oktober 1776.
Bland annat handlade de om en händelse under sommaren samma
år.

Det var en varm julikväll och rusthållaren hade gett sig ut
i den vackra aftonen för att leta efter sina fyra förrymda
livgäss som han tänkt stänga in i gåsstian under natten.
Han var orolig för både varg och räv hade setts i
trakterna den senaste tiden.

När han inte kan upptäcka sina gäss på de gröna
slätterångarna vid stranden tar han ekan och ror längs
vassen i solnedgången. Ett stycke därifrån ser han en eka
inkörd i vasskanten och ror dit. På toften sitter änkan
Greta Olsdotter i Visingatorp och han frågar henne om hon
sett hans gäss, men hon sover tungt och svarar inte, så han
ror därifrån utan att väcka henne. Hon har rykte om sig att
vara supig och nu var hon förmodligen full igen. När han
kommer hem säger han till Gretas dotter, som tjänar som
piga i gården, att hon borde ro dit och se till sin mor.

Det gör hon men kommer snabbt tillbaka alldeles vit i
ansiktet och berättar att modern legat drunknad i
strandvattnet intill den stora ekstocken. Nu skickar
rusthållaren efter dragonen Vising och en torpare Mårtenson
och alla tre karlarna tar sig till platsen. En annan av
gårdens torpare hade då redan varit framme vid den döda men
inte vågat röra henne. Han kunde intyga att hon stått med
fötterna på bottnen men med huvudet under vattenytan som
inte var djupare än att ryggen syntes över ytan. Hon hade
hållit i relingen med vänster hand och vittnena konstaterar
att hon aldrig kunnat drunkna på så grunt vatten om hon
varit "nökter och ej överlastad av starka drycker".

Inför tinget görs en grundlig utredning av
omständigheterna, men mest för att klara ut om Greta kunde
få åtnjuta en anständig begravning eller ej, i synnerhet
som det kommit till stämmans kännedom att Greta skall ha
varit begiven på dryckenskap och fört en oregerlig levnad.
Hennes son skulle ha slåttergille i torpet för att fira
höbärgningen och hade skickat modern till krogen på andra
sidan sjön för att köpa brännvin - det var i alla fall vad
hon sagt till krögaren Nils Person när hon kommit för att
handla.

För egen del passade hon på att köpa ett kvarter dricka och
brännvin för sex öre som hon förtärde inne i krogen innan
hon traskade tillbaka till sin eka vid Näset för att ro
hemåt och möta sitt sorgliga öde. Krögaren försäkrade att
hon inte varit full när hon lämnat krogen, men rusthållaren
som försökte tala med henne i båten och kände henne bättre
ger en helt annan bild av henne. Han berättar till
protokollet att torparänkan de senaste åren ofta varit
berusad och dessutom fört en "ostyrig och oregerlig levnad".

Om man läser mellan raderna i det kärva protokollet
framträder en bild som hämtad ur någon av Bellmans
epistlar. Jag kan se scenen framför mig. Torpargumman som
kavar med gnisslande årtag över sjön och ibland tar en
styrketår ur kannan för att glömma värk och besvärligheter
för en stund. Solen som sjunker bakom den höga udden i
väster, sjön som blänker likt en guldbricka. Grå och
vasstäckta uthus skockar sig kring Visingatorps stora hus
som ligger i silhuett uppe i strandslänten. Kor och kvigor
som svalkar sig under alarna och fåren som bräker bland
enbuskarna i hagen.

Drack Greta upp allt "slåtterölet" innan hon ramlade över
bord? Fick hon en anständig begravning? Hittade
rusthållaren sina förrymda gäss? Vilket för honom nog var
viktigare än en gammal änkas död. Det slog upp en mättad
dunst av fattigdom, finkel, svagdricka och nyslaget
slåtterhö ur det osentimentala sockenstämmeprotokollet, när
jag la ihop skrifterna och återvände från sent 1700-tal
till 2000-talet. Och när jag såg upp och ut genom fönstret
mot väster sjönk just solen ner i en bädd av röd bomull,
226 år senare.


PS Jag får många fina mess som feedback till den här sidan.
Till er som skriver vill jag tala om att det självklart gör
mig glad och att ni så många gånger lyfter mig när det
känns tungt. Tack!

Men jag vill också tala om att jag numer har huvudsidan här:

http://medlem.spray.se/kattans/index.htm




Ad: