Kattan

Kattans
2002-04-12 13:27:58 (UTC)

Igår är inte idag

Och är jag då inte sällsynt glad för det. För just gårdagen
var aningens tungrodd Dagboken min. Skyller det på Moder
Rättvisas behov av balans i vågskålarna, eftersom helgens
lugn berörde de första dagarna i veckan. Antar att man får
sig en välförtjänt känga när allt bara tycks lunka på i
trygga hjulspår. Men vet du, samtliga av dem jag träffade
på igår önskar jag lite bättre hörsel och lyhördhet. Vad är
vitsen med att söka hjälp för olika företeelser, när man
samtidigt inte lyssnar utan är i full gång med att
projicera orsaker och svar till den egna nedgången. Hur jag
vet det? Tja, jag tror inte det finns något mer avslöjande
än människor som inte lyssnar, de har ett kroppsspråk som
skriker ut sitt avståndstagande och mina känselspröt
vibrerade värre än vassen i full storm.

Det som är så svårt är när människan skyller allt yttre
skeende på andra och inte inser att hon har stor del i det
själv, tom genom passivitet. Om du tänker dig livet med
fasta gränser mellan födelse och död och med det totala
avståndet mellan dessa båda punkter exakt en km långt, så
har och får du en tydlig bild av ditt liv. Den här km kan
tillryggaläggas på många sätt, men vid slutänden av den
kommer du att mötas av döden, precis som alla andra
människor på den här planeten.

Din livskilometer består av hundratusen centimeter. All
uppfostran, erfarenhet och utbildning är avsedda att hjälpa
dig med de nittioniotusenniohundranittionio första av dessa
centimetrar. Att jag skrev ut det i bokstäver och inte i
siffror är bara för att du ska se hur långt det verkligen
är. Det här är också den stora huvudmassan av ditt liv, och
reglerna för den delen av livet skiljer sig avsevärt från
dem som gäller för den sista och avgörande centimetern.

Under första delen hänger reglerna samman med problemet att
ta sig fram, tävla med andra i omgivningen, tjäna pengar,
bilda familj och dra försorg om den, odla intressen, spara
för framtiden, kämpa på och sträva uppåt, få befodran
kanske, lära sig knepen och i största allmänhet behärska
problemen med att fungera i vår yttrestyrda kultur.

Men den återstående cm, den lilla ynkliga skärva som finns
kvar, representerar en och totalt annorlunda sorts
verklighet, där också reglerna självklart är annorlunda.
Den är också en mycket viktig del i ditt liv, den
symboliserar ditt livs mening, inser du inte det ramlar du
gärna ner i depression. För den representerar även din
känsla av ändamål, av dina känslor, av hur värdefull,
levande och betydelsefull du är som person och ditt
egentliga skäl för att finnas till.

Och här kommer reglerna inifrån, och de handlar inte om att
sträva och kämpa uppåt. De handlar om din känsla av
självuppskattning, snarare än att snegla över axeln för att
se hur du står dig i en jämförelse med andra. Det handlar
om personlig tillfredsställelse inifrån och om att lita
till de inre signalerna, snarare än att samla på sig av
yttre ting för att på något vis köpa sig en stund av frid.

Det är så förstår du Dagboken min, att alla yttre regler i
det närmaste blir totalt värdelösa om du inte kan flytta
över tyngdpunkterna i ditt liv. Från de yttre kraven som
säger hur du ska klara dig i vår kultur och den tillvaro du
valt, till den uppsättning regler som dag för dag ska
hjälpa dig att känna dig positiv inför dig själv, medan du
fortfarande handskas med alla de där sakerna som din kultur
formligen vräker över dig.

Om du försöker bli likriktad, passa in, värdera dig själv
enligt yttre normer, så kommer du aldrig att må riktigt bra
och depressionerna avlöser varandra som pärlor på tråd i en
aldrig sinande ström. Kanske får du lättare att
acklimatisera dig till din omgivning och kan tom få en viss
uppskattning, men du kommer aldrig att kunna köra ditt inre
kaos på porten förrän du, som en unik person, får en känsla
av att vara aktiv i din egen livsuppgift.

Varför tror du att vi i den västliga världen är så
misstänksamma och oinformerade om t.ex buddism, taoism,
transcendental mediation och alla andra österländska
filosofier? Jo, vi har inte plats för den i våra
regelfyllda liv och betraktar allt vi inte förstår eller
vill kännas vid som hokus-pokus och gallimatias! För det är
enkelt för oss att härröra själens eget unika värde till
att den följer med på köpet när vi vårdar vårt yttre. Vi
har aldrig behövt ord som beskriver hur vi låter våra
sinnen vila fullständigt.

Det är svårt att med något av den västliga världens språk
beskriva begreppet och behovet av full personlig
utveckling, detta för att vi till stor del har bortsett
från eller ignorerat själens viktiga del i våra liv genom
jäktade, tävlingsinriktade, löpande-band-fungerande,
magsårsproducerande längtan efter företeelser vi ändå inte
kan nå. Du har blivit trimmad att tänka i lokala begrepp, i
gränslinjer, snarare än på ett globalt humanistiskt sätt.

Och då missar du de känslor man får av att betyda något
här i världen, av att förbättra livskvaliteten, att inse
hur viktig du och den sista centimetern egentligen är. Ja,
den är faktiskt så viktig att den utgör fundamentet i ditt
liv, avstampet för din insikt om det egna värdet. Om hur
fullkomligt unik du är som person och hur oändligt väl du
behövs i världsalltet. För utan dig saknas just den biten
och världen haltar lite grann. Så är det käraste Dagboken
min, och så är det älskade människa.




Ad: