Kattan

Kattans
2002-03-17 22:11:27 (UTC)

Omväxlande har helgen varit

Både utom och inomhus. Vädermässigt har det skiftat från
strålande solsken, dagsmeja och blå skuggor till grådis som
förvandlar konturerna av skogsbrynet till en skuggfigur,
finns det där eller inte? Sjön har legat som en flödande
akvarell - vått i vått, under flygande grå molntrasor.

Gammelhunden delar konvalecensschäslongen med den kära
Gudmodern. Där har de tillsammans haft uppsikt över oss
andra. Jag är övertygad om att gammelhunden njuter av så
mycken uppmärksamhet och en extra godbit då och då. För den
enda möjligheten att få i honom den antibiotika han
förskrevs vid ett besök på djursjukhus i sen fredagskväll,
är att stoppa in de ovala pillerna i en bit korv. De andra
fyrbeningarna ser med avund på hans extra tilldelning och
förundras över den provisoriska "pyjamas" han har på sig
för att inte slicka sönder fult sår på höften. Två dygn var
bökiga och jag sov tätt intill honom, men nu är det lugnare!

Gudmodern den väna, har som vanligt tagit kommandot när hon
bor över hos oss, och jag är glad så länge hon orkar göra
det. Idag fick hon mig tom att laga mat på hennes vis, dvs
hon talade om och jag gjorde. Måste säga att det blev
riktigt lyckat på min ära och behöver nog inte betrakta mig
som helt hopplös i köket.

Annars har jag agerat "Ulla-Bella sekreterare" åt henne.
Besvarat en hel del mail i hennes namn medan hon lagt upp
långa listor över vad som behöver göras men framförallt
skrivas. Hon sover mycket nu och under tiden har jag passat
på att röja lite i trädgården. "Det som göms i snö etc !"

Det har varit en ljudkakafoni utan like över sjön under
helgens dagar. Det letas boplatser av alla de återvändande
fågelarterna. Minns du hackspetten jag berättat om tidigare
Dagboken min, den som ivrigt sett till att väcka mig var
morgon? Jo, den har nog flyttat neråt vassen nu. Såg den
igår morse, när jag satt nere vid bryggan en stund efter
tidig morgonsväng med de fyrbenta. Knackningarna hördes
distinkt i stillheten. Den satt på ett kaveldunsstånd och
hackade med sin vasa sylnäbb på röret alldeles
under "cigarren". Antagligen fanns det dolda läckerheter i
den tjocka stjälken. Spetten ägnade sig njutningsfullt åt
sitt näringssök invid den brunsvarta frökolven, en vacker
bild av förnöjsamhet med vad naturen har att erbjuda denna
sega eftervinter.

Själv har jag mitt i Gudmoderns avtagande krafter och
gammelhundens konvalecens hämtat styrka i beskedet jag fick
från min läkare i veckan. Tumören håller sig lugn efter den
senaste behandlingen, så hur överjävligt dåligt jag än
mådde efter den så var det ju ändå värt det, eftersom det
senaste ultraljudet inte påvisade någon aktivitet och den
har heller inte ändrat form. Nu bidar vi vår tid, och den
tunga oro som legat som ett ständigt ok över axlarna har
lättat lite på trycket. Det tycks som vi hittat rätt i
dosering och val av amiral i slaget mot cancern. Nu får jag
också vila och bygga upp immunförsvaret och det behövs
eftersom jag behöver ge Gudmodern all extra kraft jag kan.
Jag vill så gärna ge henne våren och sommaren Dagboken min,
solens värme och blommornas doft ännu en gång...så är det
bara!




Ad: