Kattan

Kattans
2002-03-06 20:47:20 (UTC)

Onsdagen den 6:e

Eftersom ett av fönstren på kontoret vetter ut mot sjön, så
kan jag inte undgå att engagera mig i vad som händer där
ute. Varje fuktfläck i isen, varje snöfall som gör
piprensare av den vissna vassen, varje regnskur som tvättar
bort nysnö och lurar ögat att tro att det finns en damm
uppepå isen, varje nytt spårtecken som knypplar sin bård
längs stranden noterar jag bara genom att se uppfrån
skrivbordet och titta ut.

Jag har utsikt mot söder och väster och det är himmelen som
berättar för mig om vårens framryckning. Jag vet inte hur
många ögonblicksbilder jag noterat under årens lopp och
under skiftande årstider och väderförhållanden. När jag
bläddrar igenom dem i minnet så inser jag hur rikt varierad
en sjö kan vara när den bevakas nära nog dagligen och
stundligen. I dimma, soldis,regn, sommarljus, vårblånad,
vinterdunkel,rimfrost och snöglopp.

Det händer att jag skriver ner det jag ser utanför
fönstret. Bifogar klockslag liksom för att försöka hålla
fast en viss minut av någontings händelse. Lite fåfängt,
som för att försöka övertyga mig om att jag kan hålla kvar
den lilla extra gnutta ljus som tillförs varje dag och som
bidrar till att föra oss närmare vårbrytningen.

Vi nordbor är nog ständigt beredda på grymma besvikelser
när det gäller hoppet om den tidiga våren. Den kan ju
variera från löftesrik vår till deprimerande midvinterkyla
inom några timmar. Vi behöver inte mycken uppmuntran för
att tro på våren, det kan räcka med en knoppande kvist i
ett glas i fönstret så blickar man trotsigt mot ruskvädret
utanför. Redan där finns mycket av oss nordbors dyrbara
optimism, vi tror - trots allt som drabbar oss - osvikligt
på våren. Hoppets tid. Det hoppet gör vårt liv meningsfullt
och stärker livsaptiten, vad som sedan än händer eller står
på tidningarnas förstasidor om eländes elände.

Och ikväll sällar jag mig till den skaran för dagen har
varit så rörig Dagboken min, att jag väljer att tiga ihjäl
den. Stryper den med tystnad, medan landskapet är nydränkt
efter dagens envist ihållande regn från den monumentalt grå
himlen. Mars har lagt en kupa över min hembygd, och just
ikväll orkar jag inte vara så särskilt optimistisk...så är
det!




Ad: