Kattan

Kattans
2002-02-28 23:09:48 (UTC)

En tröttsam dag är över

Och en månad också för den delen. För särskilt förtjust i
februari har jag inte varit i år. Den har betett sig som en
falsk "vän", med sitt hipp som happväder. Antar att man
inte kan säga så, gör det i alla fall eftersom det är så
jag känner det. Lurade oss gjorde den i mitten på månaden
med falskeliga soldagar och vackra klara dagar, för att slå
till precis som livsandarna började vakna igen, med både
regn och snöyra om vartannat. Ett försonande drag har dock
den här månaden, den är kortast av dem alla.

Jag har varit trött idag Dagboken min, och haft svårt att
uppamma den vanliga glädjen inför att träffa andra
människor, dela kunskaper och ge av mig själv. Huvudet var
blytungt redan när jag vaknade och bilresan inte till någon
större glädje. Sådana här dagar brukar virvla iväg, så
himla roligt är det annars, men idag fick jag tejpa upp
mungiporna med en gång för att inte hemfalla åt lite "tycka
synd om mig självsyndromet!". Jag ville egentligen skam
till sägandes bara ligga kvar i sängen, dra täcket över
huvudet och inte komma fram förrän vitsipporna blommade.

Men naturligtvis gick dagen, och allt fungerade som det
skulle frånsett att jag inte var själv en endaste sekund.
Det är något som jag annars har behov av, bara en liten
stund för mig själv, få andas och tanka upp själen med
tystnad och lugn. Passade på att ringa Gudmodern under en
paus efter de första timmarnas föreläsning. Det känns fint
att höra henne själv ta telefonen och prata om absolut
ingenting en stund.

Hon hade fått hem stor kasse fylld med fynd från bokrean
och jag lovade att titta in i morgon och gå igenom dem
tillsammans med henne. Ville inte tala om att jag inte ens
hunnit hämta mina egna förbeställda böcker än. Men det
hinns nog med det också, de bästa smörgåsborden är alltid
godast vid andra dukningen. Precis som med böcker, de blir
bäst när de får ligga till sig i kassen och plockas upp
under sin egen ceremoni.

Jag menar inte att låta gnällig kära Dagboken min, men du
förstår avslutningen på den här ovanligt trötta dagen blev
inte så där vansinnigt bra, för när jag körde hemåt
varslade jag mörkret redan i allén. Svart överallt, nej
inte beroende på nattens egen himmel, utan ett litet
läckert strömavbrott hade aviserat sin närvaro. Det lurade
mig på det varma bad jag sett fram emot och även på det
pappersjobb jag ville göra för att avsluta den här veckan
så att jag skulle kunna ta det lugnt i morgon...ja eller
snart i dag. Jag höll på att elda upp mig rejält eftersom
jag inte kunde begripa hur det kunde hända i kav lugnt
väder, med nyrensade kraftledningsgator etc. Jag tror att
det var då jag uppfann nya ord igen!

Så vet du, jag är väldigt glad över att jag kan lägga den
här strulmånaden bakom mig, antar att jag lärt något av den
fast jag inte inser det just nu. Men det är med det som med
så mycket annat när det gäller kunskaper och insikter, de
tar den tid på sig som de behöver och slår oss i exakt rätt
ögonblick. Antar att jag kommer att vara tacksam för det
då, men just nu önskar jag bara att pappershögarna var
avbetade.

Jag önskar att solen skiner i morgon, fågelsången väcker
mig och att jag kan kan sitta på trappen och dricka den
första koppen kaffe på så länge igen. Och när jag ser ut
över backarna så skulle det vara fint om vitsipporna
blommade och Gudmodern kom gående över gårdsplanen och jag
kunde känna hennes doft innan hon nådde fram och jag vet
att jag skulle le när hon lyfte handen och med den vanliga
gesten sa: "Och du har förstås inte lagat till någon
lunch!" Ja, det skulle nog få mig på väldigt bra humör du
Dagboken min, så är det helt klart!




Ad: