Kattan

Kattans
2002-02-11 21:27:56 (UTC)

Koltrastens dag

Så får det bli för den väckte mig i morse med sina djupa
flöjttoner, bara avbrutet av ett glatt kvittrande. Själv
blev jag också glad, för den är tidig i år och det tyder på
att väderleken passar den och knappast blir så mycket
kallare. Visste du förresten Dagboken min, att det är
honorna som kommer först från sina övervintringsställen,
åtföljda av yngre hannar. Gamlingarna kommer flera veckor
efter dem. Antar att damerna är här och städar undan och
boar åt dem så att de bara har att flytta in i färdigt bo.
Tror jag är bäst att tillägga!

For in i morse för den obligatoriska provtagningen och
kände mig ganska så tillfreds med livet efter förra veckans
genomklappning. Talade länge med min läkare, du vet, han
jag fick den vackra kokboken från Thailand av. Han hade
synpunkter på min otålighet och en stund stängde jag av
hörselgångarna för inkommande samtal och funderade vidare
på varför koltrasten kommit hit så tidigt. För jag vet att
otålighet kan vara en brist ibland, men det är också den
som lika ofta hjälper mig vidare.

På väg tillbaka köpte jag med mig en stor bukett mixade
tulpaner igen. Förra veckans gick äldsta katten rätt hårt
åt. Satt där och förvandlade dem till papegojtulpaner igen,
de med flikiga blad! Antar att han pryar som konduktör på
nätterna, eftersom det är systematiskt gjort och jag aldrig
kunnat ta honom på bar gärning när han "klipper" jack i
kronbladen med sina vassa tänder.

Vartefter energin kommer tillbaka har mitt "pularhumör"
vaknat. Jag har kopplat om lite kablar med benägen hjälp av
de mest intresserade fyrbenta. Var till slut tvungen att ge
dem varsin bit att hålla reda på, så att jag fick ha mina
ifred. Det är en upplevelse att åla längs golvet och klamra
fast kablar längs sockeln med de här individerna runt
huvudet, pussandes och busandes. Ett under att jag inte
klamrade fast fingrarna, för det var inte mycket jag såg.
Men klart blev det.

Sedan gick jag en sväng med dem för att träna upp lite
kondition igen, ja min alltså, deras är det sannerligen
inte något fel på. Har funderat på att sätta på dem en
stegräknare för att ha lite koll på hur mycket de springer
egentligen medan jag går. Men hur räknar den då? Blir det
annorlunda med fyra ben?

Jag lärde mig några nya ord idag av en granne inne i byn.
Han har finskt påbrå och vi stod och talade väder och vind
(vad annars?) när jag gick en sväng med de fyrbenta för att
träna upp lite kondition igen. Februari heter "Helmikuu" på
finska, det betyder pärlmånaden! Är det då inte vackert?
Pärlmånaden, som ett band av nyfödda dagar, som pärlor
trädda på en tråd med ett blänk av solglitter precis som
idag!

Det nattliga regnet förvandlade ruskväderbuskar så att de
bytte skepnad tidiga gryningstimmar då kylan kom tillbaka.
Temperaturen föll så hastigt att vattnet hängde kvar som
smala islansetter. Ispärlor höll hårt om björknoppar.
Tyngde kvistar mot marken, det rasslade i hängbjörkarnas
lågväxande grenar. De var blixtrande granna så länge det
varade. Ögats pupill får nästan lite omställningsproblem
när naturen skiftar mellan kyla och värme från dag till dag.

Som du hör Dagboken min, har jag tagit det ganska så lugnt
idag, en kort stund övervägde jag om jag skulle ge mig på
fönstren nu när februarisol behagar slösa sina gåvor över
oss ibland. Men det var bara ett kort övervägande tills jag
kom ihåg hur många rutor det egentligen är med alla spröjs.
Oh, kom jag ihåg att tala om att jag klämt i mig två Magnum
Mandel också. Jodå, glass accepterar magen som komplement
till vällingdieten, och det tackar jag för, även om jag
aldrig annars äter det särskilt ofta. Det var mannen utan
ångervecka som kom på det och köpte en hel kartong av
glassbilen när den kom på sin sedvanliga söndagsrunda.

Har svårt att släppa det där med pärlmånad, tänkte på det
hela vägen tillbaka hem under promenaden. Pärldagar i
pärlveckor i pärlmånad borde ge själen pärllyster, jag tror
att det är så.




Ad: